Hästbajs hem till duktiga dyngbaggar

11 september, 2017

Mitt i en hästhage utanför Åhus, böjd över en hög spillning sitter naturvårdsbiolog Niklas Franc. Han sprätter runt i bajshögen och söker efter dyngbaggar.

Det här är tredje gången som Niklas letar dyngbaggar i Vattenriket i sommar.
-Tidigare har vi inventerat de finaste sandmarkerna. I år vill vi ta reda på vad vi har i de lite mer vanliga betesmarkerna, säger Karin Hernborg, Vattenrikets ekolog.

Niklas är imponerad av området. Han har hittat 15 av 40 möjliga dyngbaggearter.
- Här är jättefint, ovanligt många arter och fina marker, säger Niklas Frank.

Bland fynden finns rödbukig dyngbagge, fransdyngbagge och den extremt sällsynta ribbdyngbaggen:
-Den finns i stort sett bara här i Åhustrakten, på nordvästra Öland och på enstaka platser på Gotland, säger Niklas.

Gör stor nytta
Det är kombinationen värme, sand och spillning som gör det.
-Runt Åhus finns stora sandiga arealer och en kontinuitet av bete, vilket gör att de kunnat leva kvar och trivs här, säger Niklas.

Målet med inventeringar är att öka kunskapen.
– Om artrikedomen i området, men också om de tjänster naturen ger till oss människor i odlingslandskapet. Där är dyngbaggen en lite outforskad tjänst, säger Karin Hernborg.

Samtidigt som dyngbaggarna äter spillningen gör de nämligen stor nytta för oss människor.
– Om de inte hade funnits hade hästbajset bara legat här. Dyngbaggarna tar med sig svampar och virus in och luftar högen. Hästbajset bryts ner och blir näring för marken. Sen kommer fåglar som äter skalbaggarna. När de letar skalbaggar sprätter de ut näringen över ett större område, säger Niklas.

Text och foto: Åsa Pearce

Share This Post

Mindre mossa och mer blommor gör sandtomten rikare

1 september, 2017

Små insatser kan göra stor nytta för växter, småkryp och upplevelsen. Vattenrikets ekolog Karin Hernborg ger råd om hur markägare längs sandkusten kan sköta sin tomt i LONA-projektet ”I sanden nära dig.”

Under en sandvandring söder om Yngsjö berättade Karin Hernborg att hon ger rådgivning om hur tomter kan skötas för att gynna sandmarkernas speciella blommor och kryp. Birgitta Brännström Forss nappade och ganska precis ett år senare sitter Karin och Birgitta på terrassen i Birgittas trädgård och blickar ut över sanddyner, tallar och mossa.

-Jag vill ha naturen så nära som möjligt. Sen tänker jag: vad kan jag bidra med så att naturvärdena inte förstörs, utan utvecklas och bevaras, säger Birgitta.

Karin Hernborg tar fram kartor och berättar om områdets historia och om höga naturvärden kopplade till hur öppet området varit.
-På skånska rekognoseringskartan från 1812 syns fortfarande ingen skog. Vid slutet av 1800-talet började man plantera tall för att stoppa sanddriften.

På 1940-talet var tallskogarna utmed kusten fortfarande glesa och rika på öppna gläntor med sand. Sedan dess har skogen tätnat och de öppna sandmarkernas arter trängs undan.

Karin visar foton på insekter. Den fläckiga myrlejonsländan är en riktig raritet i området. Den skimrande solguldstekeln en annan.
-Idag är det ingen risk för sandflykt, tvärtom vore det bra att skrapa bort mossa och blotta sanden för värmeälskande växter och insekter. Då blir det en mosaik av miljöer där fler kan trivas.

Det har blivit dags att gå en runda och kika på var små insatser kan göras för att gynna naturvärdena. Det surrar runt blomsterlåda och hängande blomsterkorgar.
-Vi har jättemycket humlor och bin, konstaterar Birgitta

Karin ger henne rådet att ta bort lite gräs och mossa och plantera torktåliga blommande växter som backtimjan, lavendel, stäppsalvia och nejlikor.
- Så hjälper du till med pollen och nektar till bin och fjärilar. I den öppna sanden kan insekter värma sig och bygga bo och blommor kan fröså sig.
-och ställ gärna ut ett fågelbad, det blir som en källa för både fåglar och insekter i den torra tallskogen.

Fakta:
Rådgivningen är en del i Vattenrikets projekt ” I sanden nära dig”, som finansieras med så kallade LONA-pengar.
Målet med projektet är att sprida kunskap och inspirera alla som förvaltar naturmark längs sandkusten att sköta området på ett sätt som gynnas sandmarkernas mångfald.

Share This Post

Smakrik höst på naturum!

21 augusti, 2017

Smaksinnet får verkligen sitt lystmäte på naturum i höst. Café Årum lagar mat med råvaror odlade i Vattenriket med omnejd och naturums program är fullt av smakrika upplevelser.

- De tjänster som naturen bjuder oss på gratis och som vi är beroende av för att må bra kallar vi för ekosystemtjänster. Rent vatten, mat och upplevelser är några exempel på sådana tjänster. Detta lyfter vi fram i höstens aktiviteter, säger Karin Magntorn, naturumföreståndare.

Vem vill pimpa skogsmullemuffins, rulla energibollar eller skapa en egen smoothietavla? Tre lördagar i september lagar gastronom Tora Olsson godsaker med råvaror från naturens skafferi. 

Under Framtidsveckan berättar Johan Ljungquist från företaget Gårdsfisk om hur ett fallfärdigt stall blev vattenbruk för världens mest hållbara fisk. Efteråt blir det smakprov tillagat av Café Årum. 

På höstlovet kan barn i vuxet sällskap göra grönsakstryck eller bygga fågelmatare. Programmet ger dessutom möjlighet att bekanta sig med Vattenrikets tärnor, uttrar, malar, spindlar och mygg.

Lagom till höstprogrammet kommer en ny utställning på plats i naturum Vattenrikets hörsal. Den handlar om hur ett äpple blir till. Fotograf Patrik Olofssons bilder och frilansjournalist Per-Erik Tells ljudfiler guidar besökaren genom de ekosystemtjänster som behövs för att vi ska kunna bita i ett saftigt äpple.

Läs mer om hösten på naturum här.

Text och foto: Åsa Pearce

Share This Post

Rekordmal fångad i Helge å

17 augusti, 2017

Vid fisketuren i Helge å trodde Ivar Jönsson att han fått en gädda på kroken. Det visade sig vara en ovanligare fisk av större format. En mal på imponerande 165 cm och med en vikt på 18 kg.  


Det började som en helt vanlig fisketur i Helge å som Ivar Jönsson från Gärds Köpinge gjort otaliga gånger de senaste 20 åren.
-Vi fiskade mellan Vramsåns mynning och Hammarsjön  och fick lite gädda som min dotter Nova fick dra upp.

Turen gick mot sitt slut och far och dotter gled med strömmen när det högg igen.
-Jag trodde det var en gädda på 5-6 kilo och tänkte att det kunde vara kaxigt för Nova att dra upp. Men så kände jag att det här var något större…

När fisken insåg att den satt fast stack den iväg motströms mot Hammarsjön.
-Jag trodde fortfarande att det var en gädda. Den betedde sig precis så, ryckte och slet med huvudet, säger Ivar.

Fisken höll sig långt nere länge, men till slut kom den till ytan och Ivar kunde konstatera att det inte var någon gädda, utan en mal.
-Det var häftigt! Jag har fångat gädda, abborre och öring, men aldrig sett någon mal förr, säger han.

Till slut var malen så trött att det gick att dra upp den med gäddhåven. De tog fram måttbandet som visade på hela 165 cm.
-Jag tänkte herrejisses så kraftig! Den var helt galet stor!

Ivar Jönsson visste att malen är fridlyst och försiktigt och snabbt lossade han kroken i fiskens gap och satte tillbaka bjässen i ån.
-Efter en liten stund simmade den iväg. Sen satt vi helt tysta och bara gled med strömmen, glada att ha fått uppleva en sådan fisk, säger Ivar.

Andreas Jezek, limnolog, tycker att fångsten är jättespännande.
-Det är den största malen vi känner till att man fångat sedan malutsättningen i nedre Helgeån 1999.

Malutsättningen var ett samarbetsprojekt mellan Vattenriket, Länsstyrelsen, dåvarande Fiskeriverket och Världsnaturfonden/WWF som syftade till att få tillbaka malen i nedre delarna av Helgeån. Den utrotades på grund av kraftiga vattenföroreningar på 1960-talet.

Möjligen är rekordmalen som Ivar fick upp en av dessa utsatta malar.
-Men eftersom malarna växer ungefär 10 cm per år är det mer troligt att den är 16-17 år. Jag tror att det kan finnas ännu större malar i systemet – på upp emot 2 meter, säger Andreas.

Vattenriket provfiskar efter mal
De senaste åren har Vattenrikets limnologer gjort provfisken i Helge å för att studera om fisken återetablerat sig.
-Vi fiskar framför allt med ryssjor för att fånga de yngre malarna. Provfisket tyder på att reproduktionen är god.
Den största fisk som provfisket gett är 130 cm med en vikt på 13,5 kg.

Vattenrikets provfiske startar den 28 augusti. Den 30 augusti kl 13.00 bir det malprat vid Vattenrikets besöksplats Kanalhuset. Då får intresserade träffa provfiskarna där de visar och berättar om dagens fångst av malar och andra fiskar.

Text: Åsa Pearce
Foto: Bengt Fajersson och John Cabo

Share This Post

Scouter utforskade livet under ytan

11 augusti, 2017

Sol, blå himmel och ljumma vindar. Förutsättningarna var perfekta när scouterna på Jamboree 2017 fick chansen att bada och upptäcka livet under Hanöbuktens yta.

Som ett lämmeltåg strömmade Jamboreens scouter ner till stranden vid Östra Sand i går. Glädjen var stor när scoutskjorta och shorts kunde bytas mot baddräkt och simglasögon.

Naturum Vattenrikets beachflagga lockade många nyfikna. Här fick scouter och ledare låna vattenkikare och vadarbyxor eller cyklop och simfötter för att kika ner under ytan. Andra valde att håva i vattnet mellan stenarna.

Efter en stund kom de tillbaka med sprattlande plattfiskar och tångräkor, maneter och blåstång och… tusen frågor till naturums personal.
- Bränns maneterna? Vad hände när de dör? Kan man äta blåstång?

Tålmodigt och engagerat svarade Sam Peterson, Håkan Östberg och Karin Magntorn på frågorna. Sen lades växter och kryp i utställningens tråg en stund.

För scouterna från Njurunda utanför Sundsvall var detta ett första möte med öronmaneter, tångräkor och plattfiskar.
-Det är jättekul att se vad som lever här, som vi inte har i vattnet hemma, sa Nilla Flarin, scoutledare för Njurundascouterna.

Utställningen blir snart full av olika mer eller mindre vanliga arter. Här finns tångsnälla och tånggråsugga och spigg och blåmusslor och tångmärla och sandräka och tångräka och maneter och …
-Det blir en del när omkring 600 scouter hjälper till att håva, sa Karin Magntorn, naturumföreståndare.

Hon är glad att så många tagit chansen att fascineras av och lära sig mer om det som lever under ytan.
- Vi känner att vi verkligen gör nytta här idag, sa hon.

Dagens roligaste och ovanligaste fynd var en skorv.
-Skorven lever på ner till 300 meters djup i Östersjön. Den har hållit sig kvar här sedan Ishavet efter den senaste istiden. Den påminner om vattendjuret dolksvans, men är mest släkt med gråsuggor, säger Karin Magntorn.

Under Jamboree-veckan har naturum Vattenriket haft extra öppet för att ta emot och alla scouter och anhöriga som besökt Kristianstad.

Text: Åsa Pearce
Foto: Mattias Roos, Karin Magntorn och Åsa Pearce

Share This Post