Examensarbeten i Vattenriket


Skydd av skyddsskog ‑ mål och medel

Författare; Cecilia Zetterlund
Examensarbete Naturresurs o Miljö, SLU år 2000

Ladda ner arbetet (8 mb)

Sammanfattning

Kustskogsområdet mellan Åhus och Juleboda i Kristianstads kommun är värdefullt ur ett antal olika synvinklar. Många människor besöker området för sol och bad eller skogspromenader, flera ovanliga naturtyper och arter finns representerade och i fritidshus- och bostadsområden har många funnit en vacker boendemiljö. Detta examensarbete har som syfte att diskutera framtida skydd, utnyttjande och skötsel av områdets skogsmark.

Arbetet har innehållit både fält- och litteraturstudier. I fältarbetet har min utgångspunkt varit att översiktligt beskriva i princip all naturmark i området och göra bedömningar avseende utnyttjande, behov av skötselåtgärder och befintliga och potentiella natur- och rekreationsvärden. Genom litteraturstudier har jag fått fördjupade kunskaper om förekommande naturtyper och arter samt om området och dess historia. I rapporten har jag sammanställt och försökt dra slutsatser utifrån den information jag samlat och tagit del av.

Det studerade området sträcker sig två mil söderut från Åhus och är upp till ett par kilometer brett. Huvuddelen av naturmarken utgörs av sanddynområden med planterad tallskog. Närmast havet är dynerna ofta branta och relativt höga. Den strandnära tallskogen har som regel en karaktär av lavtallskog med ett slitagekänsligt lavtäcke och ett glest fältskikt med exempelvis ljung, kråkbär och gräset kruståtel. Tallarna är ofta lågväxta och knotiga, påverkade av dåliga vatten- och näringsförhållanden, samt i vissa fall av vinden. I en del partier är trädskiktet mycket glest eller saknas och vegetationen kan karaktäriseras som borsttåtelhed, en lågväxt gräsvegetation uppbruten av ytor med blottlagd sand och med inslag av busklavar. Längre in från stranden är tallskogen högre och tätare med ett gräsdominerat fältskikt. I vissa delar finns ett inslag av lövträd i denna högstammiga skog. Mindre partier domineras av ädellöv som ek och bok.

Tallskogen är planterad och härrör till största delen från slutet av 1800-talet. Planteringar genomfördes då för att stoppa den omfattande sandflykt som varit ett stort problem för traktens invånare under flera århundraden. Sandflykten var till stor del ett resultat av att tidigare skogsbestånd skövlats under senare delen av 1600-talet. Ek och bok var troligen dominerande trädslag i de ursprungliga skogarna.

De sanddyner som skapades genom sandflykten och så småningom stabiliserades av vegetation, ger tallskogsområdet en säregen prägel. Vegetationsklädda sanddyner är ovanliga och till viss del hotade såväl i Sverige som i övriga Europa, vilket medför att bevarandet av denna naturtyp bör prioriteras.

I området finns även ett antal ovanliga arter av framförallt fåglar och växter. På några platser finns torrängspartier med kalkgynnade arter som fältsippa, axveronika och luktvädd. I tallskogen finns ett fåtal lokaler för stor och liten sandlilja liksom för orkidén purpurknipprot. Flera utpräglade barrskogsarter har också etablerat sig i tallplanteringarna, bland dessa ryl och ett antal pyrolaarter. Beträffande fågelfaunan, förekommer i området arter som är beroende av den i Sverige numera ovanliga företeelsen halvöppna marker, d.v.s. glesa skogar med större öppna ytor. Ett par exempel är trädlärka och nattskärra. En anmärkningsvärd och högprioriterad häckfågel är vidare fältpiplärkan (hotkategori EN enligt ArtDatabanken) som föredrar helt öppna sandområden med en mosaik av blottlagda sandytor och kortvuxet gräs.

För att områdets naturvärden ska öka krävs en mer aktiv skötsel i vissa skogsområden. En viktig aspekt är att med hänsyn till artrikedom, variation och kulturhistoria öka andelen ädellövskog genom självföryngring. De ädellövskogsfragment som finns idag skulle kunna utvidgas genom att avverka delar av konkurrerande barr- och triviallövsbestånd. För att på sikt uppnå en naturskogskaraktär i tallskogsområdena krävs gallring i vissa täta och likåldriga bestånd för att underlätta självföryngring. En tredje viktig skötselaspekt är att de öppna ytorna bör utvidgas i delar av området för att gynna de arter av fåglar och växter som är beroende av sådana miljöer.

Den glesa vegetationen i lavtallskogen och de öppna sandfälten är mycket strövvänliga. Bristen på skog i trakten kring Kristianstad och den sandstrand som finns mellan kustskogen och havet, bidrar ytterligare till kustskogens attraktivitet som rekreationsområde. Markvegetationens stora känslighet för slitage medför dock att det finns en inbyggd konflikt mellan friluftslivet och naturvården i området. Utnyttjande för friluftsliv i den omfattning som sker idag kan hanteras genom åtgärder som att kanalisera ridning till anlagda ridstigar, tillämpa restriktioner vid banläggning inom orienteringssporten samt upprätta förbud mot terrängcykling i känsliga partier. Information till allmänheten om områdets känsliga natur samt fågelskyddsområden för att skydda viktiga häckningslokaler för hotade fågelarter är andra viktiga delar i det förebyggande arbetet.

Även om endast en mycket liten del av området idag är under akut hot om exploatering eller slutavverkning, finns ett antal motiv för att förstärka det lagliga skyddet i vissa delar. En tredjedel av kuststräckan är idag skyddad i tre naturreservat. Då drygt hälften av området upptas av bebyggelseområden återstår ca 10 % som är relativt oskyddade. Detta kan synas lite, men det är oerhört viktigt att även dessa delar bevaras och får förstärkt skydd av främst två skäl:

Kustskogen är redan idag fragmenterad av bebyggelse, och de natur- och rekreationsvärden som finns där är till stor del beroende av storleken på och förbindelserna mellan kvarvarande naturområden.

I de delar som idag inte omfattas av naturreservat finns stora naturvärden som i vissa fall är beroende av stabila miljöer, i vissa fall av hävd eller naturvårdsinriktad skogsskötsel. Reservatsbildning, upprättande av naturvårdsavtal eller annan förstärkning av skyddet skulle säkra dessa naturvärden på längre sikt och förhoppningsvis innebära den statushöjning som kan ge resurser till en lämpligare skötsel.


Tillbaka