Fiskgjusar



Fiskelycka! Fiskgjusen håller gäddan i ett fast grepp. Foto Patrik Olofsson/N

Faktaruta fiskgjuse (Pandion haliaetus

Storlek:
Längd: 50-60 cm
Vingbredd: 145-170 cm
Vikt: 1,4-2,0 kg 

Utbredning:
Häckar i större delen av Sverige utom på Gotland. Störst förekomst i de mellersta Sverige och södra Småland. Sverige hyser kanske drygt 40% av det europeiska populationen, som i huvudsak koncentrerad till Sverige och Finland.

Antal:
Cirka 3400-4100 par häckar i Sverige (enl. inventeringar på 1990-t).

Föda:
Fiskgjusen äter i princip bara fisk. Gädda, mört och brax är vanliga bytesfiskar i de svenska sjöarna. Bytesvikten ligger som regel mellan 200-500 gram men större byten på uppåt 1-1,5 kg har noterats.

Häckning:
Fiskgjusen bygger sitt bo i toppen av ett bredkronigt träd och ofta i anslutning till vatten. Äggen (som regel 3 st) läggs i senare delen av april och maj och ruvas under 37-41 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 50-54 dagar, de senast kläckta ungarna efter ca 60 dygn.

Flyttning:
Fiskgjusen flyttar söderut i augusti och september till Västafrika. De kommer åter till Sverige i slutet av mars till början av maj. Ettåriga ungar stannar kvar i vinterkvarteren första sommaren.

Ålder:
Högsta kända ålder är 26 år och 1 månad.

Fiskgjusen förr och nu

Fiskgjusen är en av världens mest sprida rovfåglar och häckar på de flesta kontinenter. Den tillhör en av våra mest specialiserade rovfåglar och lever i princip helt på fisk.

I Sverige har fiskgjusen sin tyngdpunkt i den södra delen av landet med täta bestånd i Småland, Södermanland, Mälardalen och längs Dalälvens nedre del. Den häckar även sällsynt vid sjöar och vattendrag i norra Sverige.  

Trots fiskgjusens utpräglade fiskdiet förföljdes den förr hårt över stora delar av Europa. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var fiskgjusen helt utrotad från stora områden, däribland från länder som Storbritannien, Tyskland och Danmark.

Gjusen förföljdes även i Sverige men efter fridlysningen i slutet av 1920-talet ökade beståndet, en positiv utveckling som fortsatte fram till biocidernas inträde under 1950-talet. Fiskgjusarna blev hårt belastade av DDT och kvicksilver vilket resulterade i att många ägg inte kläcktes eller att de krossades på grund av för tunna skal. Efter det att gifterna förbjudits ökade populationen och under de senaste decennierna har fiskgjusen haft en positiv utveckling.  

Vid riksinventeringen 1971 beräknades det svenska beståndet till 2000 par. Under 1980-talet hade arten ökat till runt 3000 par och i mitten av 1990-talet till 3400-4100 par, vilket innebär att vårt land idag kanske hyser drygt 40% av det europeiska beståndet. Trots den positiva utvecklingen vill Mikael Hake betona att utvecklingen varierar i landet.  

Bestånden verkar vara stabila eller till och med i svag ökning på flera håll men det finns områden där fiskgjusen gått tillbaka markant, exempelvis i Bergslagen men även inom Färnebofjärdens nationalpark vid nedre Dalälven. 


Fiskgjusen i Vattenriket

länk Veckans vykort 20 oktober 2009

länk Veckans vykort 9 december 2008

länk Veckans vykort 31 juli 2007

länk Veckans vykort 16 april 2007


 

Tillbaka