Vattenriket i fokus


Vattenriket i fokus 2006:01

Hammarsjöns häckande fåglar
Inventering 2006 och utveckling sedan 1956

Författare Patrik Olofsson på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län i samarbete med Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike



Vy över nordöstradelen av Hammarsjön med Herculesviken 20 juni 2006
Foto Patrik Olofsson/N

Ladda ner rapporten (4,6 mb)


Förord

Hammarsjön utgör internationellt viktigt våtmarksområde enligt Ramsarkonventionen och är upptaget i EU:s nätverk Natura 2000, både med stöd av både Fågeldirektivet och Habitatdirektivet.

Hammarsjöns fågelliv har följts genom inventeringar utförda av enskilda ornitologer och av Nordöstra Skånes Fågelklubb sedan mitten av 1900-talet. Senaste inventeringen genomfördes 1986.

Under senare år har det kommit signaler om stora förändringar i Hammarsjön. Antalet häckande simfåglar verkar ha minskat samtidigt som grågåspopulationen, både av häckande och rastande fåglar, ökat kraftigt. De många sävruggar som tidigare satte sin prägel på sjön har minskat i antal och uppvisar sämre vitalitet. Samtidigt uppvisar Hammarsjön ett allt mer brunfärgat och grumligt vatten.

För att följa upp de farhågor som funnits har en uppföljande inventering av Hammarsjöns häckfågelfauna genomförts.

Inventeringen har utförts av Patrik Olofsson (Eco Images) på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne Län i samarbete med Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike. Rapporten är finansierad av Naturvårdsverkets medel för regional miljöövervakning år 2006 och Världsnaturfonden WWF.

Hans Cronert
Ekolog
Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Sammanfattning

Med anledning av att en rad oroväckande indikationer på minskad fågelfauna och kraftig tillbakagång av säv noterats de senaste åren och att det i år är 20 år sedan det gjordes en heltäckande fågelinventering av Hammarsjön var det angeläget att åter se närmare på sjönsstatus som fågelsjö. Hammarsjöns hävdade strandängar har inventerats regelbundet de senaste decennierna och inventeringen 2006 omfattade därför främst de arter som lever ute på eller i nära anslutning till själva sjöytan, fåglar som har god indikatorstatus vad gäller vegetationsförekomst och föda i form av fisk och vegetation.

Resultatet från Hammarsjöinventeringen 2006 visar tillsammans med framför allt inventeringarna 1978 och 1986 på en generellt mycket negativ utveckling av fågelfaunan. Flera arter som vigg, brunand och skrattmås tycks vara helt borta som häckfåglar från sjön. Karaktärsarter som skäggdopping, sothöna och knölsvan har minskat dramatiskt. Av sothönebeståndet återstår 7% sedan inventeringen 1978 och för skäggdoppingen är siffran 13 %. När det gäller knölsvanen så påträffades under 1986 års inventering 29 par varav 19 säkra häckningar. Säsongen 2006 noterades bara 7 par. Förutom nedgången i antalet par så är det även tydligt att knölsvanen har mycket svårt att få ut ungar i sjön. Endast 2 bofynd gjordes 2006 och dessa resulterade bara i en kull. Svarttärnepopulationen var under större delen av 1990-talet stabil på runt 40 par. Under de senaste åren har antal häckande par halverats (22-23 par 2006), troligen främst på grund av mycket låg ungproduktion de senaste tio åren.

En art som verkar stabil är den bruna kärrhöken som sedan 1960-talet har en god population i Hammarsjön. Under inventeringen 2006 påträffades cirka 15 par. Den enda fågelart som ökat markant är grågåsen. Artens utveckling i Hammarsjön är exceptionell med etablering under 1970-talet och en population på cirka 600 par 30 år senare. De senaste årens flyginventeringar indikerar att expansionen avstannat och flyginventering av bon i maj indikerar att det häckande beståndet i sjön minskat något mellan 2004 (688 par) och 2006 (576 par).
Förutom en stark tillbakagång för många av Hammarsjöns arter så har fåglarnas utbredning i sjön förändrats. Stora delar av sjön är idag i princip tomma på fågel. Flera arters häckningsområden, som sothöna och skäggdopping, har mellan 1978 och 2006 successivt förskjutits mot nordost, bort från Helgeåns fåra, upp mot nordöstra Hammarsjöns klarare vatten. Även rastande simfåglar som vigg, brunand, sothöna och knölsvan tycks i stor utsträckning dras till Herculesviken.

Vi kan slå fast att den negativa utvecklingen i Hammarsjön har pågått under flera decennier. En topp vad gäller antalet häckande par av flera arter nåddes under 1970-talet och därefter har det gått utför. Anledningen till tillbakagången är inte lika tydlig och beror säkert på flera samverkande faktorer. De senaste åren har mätningar visat att vattnet i Hammarsjön sedan slutet av 1960-talet blivit brunare och grumligare. Hur lång tid denna utveckling pågått är dock ännu inte undersökt. Försämrat siktdjup, minskad undervattensväxtlighet med sämre
födounderlag som följd är således en tänkbar förklaring till fågelfaunans haveri. Den omfattande tillbakagång av säv som skett i Hammarsjön sedan slutet av 1990-talet har troligen försämrat situationen för vissa fågelarter men kan knappast förklara den negativa utveckling som skett under nästan 30 år.


Tillbaka