Bäckslända


Bäckslända
Teckning av Göran Vägren © Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Bäcksländelarver hör till det rinnande vattnets värld. Man hittar dem lättast genom att lyfta upp stenar från botten och noggrant undersöka dem på undersidan. Ofta hittar man på detta viset både dagsländelarver och bäcksländelarver. Man känner igen en bäcksländelarv på de två smala spröten i bakändan och de två lika smala antennerna. Den har inga fladdrande gälar på bakkroppen, som dagsländelarverna. Bäcksländelarvens gälar är istället tunna trådar som ofta sitter i tofsar där benen f äster. Ibland ser det nästan ut som om bäcksländelarven har hår i armhålorna.

Det finns 35 svenska arter av bäcksländor. De är olika stora och har olika matvanor. De mindre är växtätare, de större är rovdjur. Gemensamt för dem är dock att de kräver rent vatten med mycket syre i. Att hitta bäcksländelarver är alltid ett gott tecken. Den största bäcksländearten i Sverige finns faktiskt också i Kristianstads Vattenrike, närmare bestämt i Mjöån. Den heter stor bäckslända (Perla cephalotes) och är verkligen stor, ca tre cm lång. Den är mycket sällsynt i södra Sverige.

Bäcksländelarverna kläcks efter något eller några år till en flygande bäckslända. Den f ärdiga insekten är mycket lik larven, men har vingar, som ligger platt över ryggen. Som färdig slända lever den ungefär en månad. Den lägger äggen på vattenytan och de sjunker till botten direkt. En extra finess är att äggen är klibbiga, så att de fastnar på stenar eller annat vid botten istället för att föras bort med det strömmande vattnet. Både larverna och de vuxna sländorna är viktiga som mat för fiskar, till exempel för laxar, i de strömmande vattnen.

Tillbaka