Vattenskalbaggar


Gulbrämad dykareDykarbaggelarv
Gulbrämad dykare och Dykarbaggelarv
Teckningar av Göran Vägren
© Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Vattenskalbaggarna lever både som larver och vuxna i vatten. Gemensamt för alla vattenskalbaggar är att de måste gå upp till ytan för att hämta luft. Luften tar de sedan med sig ner i form av en luftbubbla fäst vid bakkroppen. Eftersom vattenskalbaggen är lättare än vattnet, flyter den upp till ytan så fort den slutar simma. Där hämtar den enkelt en ny bubbla och simmar ner igen.

Vattenskalbaggar är vanligast i lugna vattendrag eller dammar, men man kan även hitta dem i snabbt rinnande vattendrag. Det finns olika slags vattenskalbaggar. På ytan kan man ibland se virvelbaggar fräsa runt. Bland växterna under vattenytan hittar man dykarbaggar eller vattenbaggar. Dykarbaggarna känner man igen på att de bakre benen ser ut som åror. Det finns många olika sorter av dykarbaggar, alltifrån några millimeter stora till den 4 cm långa gulbrämade dykaren.

De vuxna dykarbaggarna är rovdjur, liksom larverna. Dykarlarven känns igen på sina två spröt i bakändan. De rör sig gärna med bakänden lyft, medan de biter med sina stora käkar för att fånga sitt byte. Larven äter på samma sätt som en spindel. När den fångar ett smådjur eller en liten fisk sprutar den in ett gift som förlamar bytet och löser upp dess innehåll till en soppa. Sedan suger dykarlarven ut innehållet ur bytet.

Vattenbaggar liknar dykarbaggar, men har inga ”årblad” på sina bakben. De rör sig därför sämre i vattnet. Medan en dykarbagge ”ror” med sina bakben, det vill säga rör båda benen samtidigt, så ”paddlar” vattenbaggarna med sina ben, det vill säga rör höger och vänster ben växelvis. På så vis kan man alltid skilja dem åt!

Tillbaka