Igel


Igel
Teckning av Göran Vägren
© Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Många tänker direkt på blodigel när en igel fångats. Men, det finns mer än 20 andra sorters iglar under vatten i Sverige och ingen av dem suger blod från människor. Iglar är släkt med daggmaskar och lätta att känna igen på sitt sätt att röra sig. De kryper som en mätarlarv genom att använda sina två sugskivor. De har en större sugskiva i bakänden och en mindre där fram. Sugskivorna använder de också när de skall sätta sig fast på sitt byte. Flera iglar är nämligen blodsugare, som suger ut innehållet i andra småkryp som mygglarver eller snäckor.

Olika iglar är specialiserade på olika slags byte. Den lilla tvåögda igeln suger ut mygglarver. Broskigelns favoritmat är däremot snäckor och insektslarver, som den suger ut. Hästigeln som är 10 cm lång och svartgrön är ingen blodsugare. Den sväljer grodyngel, snäckor och insektslarver hela. Likadant gör den brunaktiga hundigeln. Blodigeln, som är den enda svenska igeln som kan suga blod från människan behöver vi inte vara rädda för att träffa på. Den är mycket sällsynt, och skiljer sig från de andra iglarna genom sin storlek (tjock som ett pekfinger!) och på att den har sex längsgående röda band på kroppen. Den lever framförallt i dammar och aldrig i rinnande vatten.

Iglar finns i alla slags vattendrag, både lugna och strömmande. En del av dem är tåliga mot föroreningar och finns kvar även i övergödda vatten.

Tillbaka