Mussla


Mussla
Teckning av Göran Vägren © Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Musslor känner man igen på att de har två skal. Själva djuret sitter mellan skalen och äter små plankton som den silar ur vattnet. Musslan lever till hälften nedgrävd i botten, fastkilad i gruset med sin fot. Om man tar upp en mussla kan man ofta se hur foten sticker ut. I andra änden kanske man får se musslans sifoner som ser ut som slangar. Det är med sifonerna musslan får i sig både mat och syre. Musslan drar in vatten genom den ena sifonen och sprutar ut det igen genom den andra. På väg genom kroppen tar musslan hand om både syret och planktonen i vattnet.

Musselhonorna har sina ägg på gälarna tills de kläcks till pyttesmå mussellarver. När larverna lämnar musslan måste de hos många arter fastna på gälarna hos en fisk. Där sitter de sedan fast tills den lilla musslan är f ärdig. Då släpper den taget och faller ner till botten och lever vidare där. Musslor växer genom att bilda ”årsringar”. Den äldsta delen är alltid där musslans två skal sitter ihop.

Musslor behöver kalk till sitt skal och därför försvinner musslor ifrån kraftigt försurade vattendrag. I Kristianstads Vattenrike är vattnet till största delen mycket kalkrikt och det finns därför mycket gott om musslor. Vanliga i alla typer av vattendrag är de små klotmusslorna, som är högst en centimeter breda och ljusa i f ärgen. Om man hittar en riktigt stor mussla däremot är det troligen en dammussla eller en målarmussla. Räkna årsringarna på musslans skal och se vem som är äldst, du eller musslan. Det finns musslor som kan bli över 100 år gamla!

Vill du läsa mer om musslor? På sidorna om Vramsån i Kristianstads Vattenrike hittar mer.

Tillbaka