Trollslända


Trollsländelarver
Teckning av Emma Andersson och Göran Vägren © Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Trollsländelarven trivs i stillastående näringsrika vattendrag. De hör till de största småkrypen under vatten. Somliga arter blir uppåt fyra cm långa. De rör sig långsamt och till synes klumpigt, men är trots detta ett rovdjur. Larverna ligger stilla och väntar på ett förbipasserande småkryp eller fiskyngel. När det kommer tillräckligt nära kastar trollsländan ut en lång ”arm” med en tång i änden för att gripa tag i bytet. Denna ”arm” kallas fångstmask. Om du tittar på undersidan på en larv ser du fångstmasken när den är invikt.

Hur andas då en trollslända? Det syns inga gälar utanpå och den går inte upp till ytan för att hämta luft. Jo, larven drar in vatten genom munnen och när det passerar tarmen sugs syret upp i blodet. Sen ”fiser” trollsländelarven ut vattnet igen med stor kraft, och far fram igenom vattnet som med ”jetdrift”. Ibland använder larvet jetdriften för att förflytta sig, utan att vattnet går hela vägen genom munnen och tarmen. Då tar den in vatten genom rumpan och fiser sedan ut det direkt igen.

Larven lever upp till sju år under vatten och byter hud upp till 15 gånger. För varje hudömsning blir vinganlagen (där den vuxna sländans vingar skall sitta) allt tydligare. När det är dags att kläckas klättrar larven upp på ett vasstrå och ur larvhuden klättrar en vuxen trollslända. Från sitt liv under vatten blir den en av insektsvärldens bästa flygare. De vuxna sländorna har precis som larverna stora ögon och är alltså rovdjur. De fångar sina byten i luften. Ibland kan man se två trollsländor som sitter ihop. Då är det parning på gång.

Äldre släktingar till trollsländorna fanns redan för flera hundra miljoner år sedan, under samma tid som dinosaurierna. I Frankrike har man hittat ett fossil från en jättetrollslända med 70 cm mellan vingarna. Det är världens största insekt genom tiderna. Just den sorters trollsländor dog ut ungef är samtidigt med dinosaurierna.

Tillbaka