Virvelmask


Virvelmask
Teckning av Göran Vägren
© Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike

Virvelmaskar finns i både lugna och strömmande vattendrag. Trots namnet är de varken släkt med vare sig maskar eller iglar. De är en helt egen grupp, mer släkt med tarmparasiten binnikemask än med de andra ”noll-beningarna”. Virvelmasken är dock ett helt ofarligt djur som inte gör oss någon skada.

De arter som vi har möjlighet att hitta är mellan 0,5 och 2 cm. De kan vara både ljusa och mörka till f ärgen. Man känner igen dem på deras amöbaliknande rörelsesätt. Det ser ut som om de flyter fram över underlaget och ändrar form efterhand. Hela kroppen är på undersi-dan täckt av mikroskopiskt små flimmerhår som virvelmasken glider fram med.

Virvelmaskar är underliga på flera sätt. Munnen sitter inte där fram. Den hittar man istället mitt under kroppen. Dessutom har de ingen analöppning, utan matresterna åker ut samma väg som de kom in, genom munnen. Maten smälter de i den förgrenade tarmen, som faktiskt syns rakt igenom kroppen, åtminstone på de ljusa virvelmaskarna. En annan underlig sak med virvelmaskar är att de kan dela sig. Om virvelmasken går av på mitten så kommer båda delarna att växa ut till en ny virvelmask. Detta sätt att föröka sig kallas knoppning och räknas som väldigt primitivt.

Tillbaka