Från våtmarkscenter till naturum Vattenriket

---

1988 fick Sven-Erik Magnusson i uppdrag av kommunen att göra en förstudie av ett våtmarkscenter. Projektet Ekomuseum Kristianstads Vattenrike, skulle dessutom bestå av ett antal ”stationer” och verksamheter ute i landskapet.

Våtmarkscentret skulle bli porten ut i Vattenriket. Här skulle besökaren få en stark när- och fjärrupplevelse av våtmarkerna. Utställningen skulle delvis vara integrerad med omgivningen och en mötesplats för forskning, turism, undervisning och användare av mark och vatten. Centret skulle placeras någonstans mellan Isternäset och Ekenabben och det beräknades kosta 50 miljoner kronor. Finansieringen gick inte att lösa och Sven-Erik fick i stället uppdraget att börja bygga ett antal mindre besöksanläggningar ute i landskapet, parallellt med en mängd olika naturvårds-, informations- och turistprojekt.

När Vattenriket 2005 blev godkänt som ett biosfärområde av Unesco föreslog Naturvårdsverket att det borde finnas med i den nationella planen för naturum. Idéerna från 1988 kunde lyftas fram på nytt och Sven-Erik Magnusson lämnade in en förstudie för ett naturum i Vattenriket. Med syfte, innehåll, verksamhet och förslag på placering.
Kristianstads kommun och Naturvårdsverket kom överens om att ett naturum skulle byggas i de stadsnära våtmarkerna. Hela 27 företag anmälde intresse för att få bygga naturum. En arki tekttävling utlystes. Fyra företag
valdes ut till tävlingen. Det vinnande förslaget, ”Rede i vassen” lämnades in av Fredrik Pettersson, White arkitekter ab.

Visionen var att skapa ett ”Rede i vassen”. Med en känsla av närhet till både stad och våtmarker. En fri siktlinje mellan stad och naturum Vattenriket var en av de bärande idéerna. Tre år senare stegar vi ut på bron vid Tivolibadet. Från krönet syns den gamla järnvägsbrons rundade valv åt ena hållet. Åt andra hållet försvinner Helge å i en krök ut mot Lillö. För arkitekter är den mest intensiva arbetsperioden under husets planeringsstadium. Att få se sitt hus så gott som färdigt är en stor tillfredsställelse.

– Det är det färdiga bygget som är grejen, säger Fredrik. Arbetet med naturum Vattenriket är mer omfattande än merparten projekt han är involverad i.
– Det här är en helhetsgrej med broar, hus och utställning. Att få lov att göra det totala konstverket är verkligen speciellt.

Bron fortsätter ner genom vass och videbuskage. Ut mot redet. Staden försvinner bakom oss, det prasslar i de torra höstlöven och plötsligt hörs kvitter från någon övervintrande fågel.
– Det ska kännas att man är mitt i Vattenriket på kanten till staden, säger Fredrik Pettersson. På vänster sida växer naturum Vattenriket upp ur vassen. Fasadens värmebehandlade furu går ton i ton med naturens gråbruna höstskrud.

– Träet kommer att gråna med tiden och bli ännu vackrare, säger Fredrik. Bron delar sig och besökaren kan hålla till höger eller fortsätta ner i själva redet, den skålformade samlingsplatsen framför byggnaden. På redets bänkar kommer naturen riktigt nära. Under oss kluckar vattnet. På sommaren torkar marken upp och växter som gullstånds och fackelblomster kan breda ut sig. Från redet syns naturums många ytor. Den oregelbunden formen väcker byggnaden till liv. På vänstra kanten sträcker sig den högsta utsiktsplatsen nästan oroväckande långt ut.

– Så har jag ritat för att skapa dramatik. Byggnaden ska fungera som ett landmärke. Folk ska se huset, undra vad det är och bli sugna på att ge sig ditut, säger Fredrik. Innanför entrén öppnar sig en fantastisk vy, förstärkt av takets ribbor i en öppen solfjäderformation. Utsikten över sjön silas in mellan fasadens lameller och rummets pelare.
– Man ska få en känsla av att vara i skydd inne i vassen och spana ut på fågellivet.

En våning upp breder takterrassen ut sig. Utsikten är magnifik åt alla håll. Ett vidsträckt landskap med sparsmakad bebyggelse visar sig från en plats som inte varit tillgänglig tidigare.
– Att få ta en helt ny plats i besittning och bygga i ett område som man inte kan komma till annars har varit spännande, säger Fredrik.

Ytterligare en våning upp blir vyn över staden ännu mer hisnande. Fredrik tar fram kameran och börjar fotografera.
– Här på utskjutet infinner sig den totala upplevelsen av staden och landskapet.

 

Tillbaka