Ett riktigt hästjobb gör nytta i naturen


Att galoppera över stock och sten är det härligaste som finns för ryttarna på Älleköpinge ridskola. Samtidigt gör de naturen en stor tjänst. Där hästarna trampat kan sällsynta växter få fäste och ovanliga bin gräva sina bon i den kalkrika sandjorden.

Siri Svensson med hästen Ripa

Foto: Åsa Pearce

Strax före halv sex är det full aktivitet i stallet. Hästarna ska ryktas och sadlas innan det är dags för lektion. Moa Persson, åtta år, klappar ponnyn Jack på halsen. Att rida är något av det bästa hon vet.

– Jag testade en gång och sen bara fortsatte jag. För det är så roligt, säger Moa.

Dags att vända hästarna. Amanda Barnestam på ponnyn Zaffran tar täten. När gruppen ställt upp är det dags att rida ut på fältet bakom ridskolan. Varv efter varv i skritt, trav och galopp rider de. Alltmedan solen sjunker över fornminnet Älleköpinge ödekyrkogård intill.

Hånsa och Maria Blombärg. Foto åsa Pearce Moa Persson gör ponnyn Jack redo för en ritt på sandheden bakom ridhuset i Älleköpinge. Foto: Åsa Pearce

Då och då blir en häst lite busig, tvärstannar och nappar åt sig några tuggor gräs. Men tjejerna manar på och visar vem som bestämmer. En bit bort längs stigen kommer en grupp stora hästar lunkande i sakta mak. Att rida ut är något av det härligaste Fanny Bergevi, 13 år, Siri Svensson, 15 år och Amanda Lindström, 14 vet. Under ritten rör hästarnas hovar om i sanden och ger växter som trivs I kalkhaltig sandig jord en chans att etablera sig.

– Det känns jättebra att få veta att det är bra att hästarna trampar upp marken. Tidigare har vi fått höra att marken är ömtålig, vi har varit rädda för att riva upp för mycket, säger Eva Gustavsson.

Eva har bott på de torra sandmarkerna utanför Ripa sedan 1981. Som hästintresserad trebarnsmor fick hon möjlighet att ta tjänstledigt från folktandvården och prova på att driva ridskola. Och på den vägen är det.
– Hästen blir en kompis och hästsporten en livsstil. För drygt ett år sedan slutade Ev rida, men forstätter att föda upp både hopp- och dressyrhästar. På gården har hon förutom 27 hästar även två hundar, tre katter och en guldfisk.
– Kontakten med djuren är härlig. Med hästarna kommer man ut i naturen och så får man så mycket tillbaka.


Foto: Åsa Pearce

Att markerna är unika har Eva förstått av alla som rör sig i området för att inventera arter.
– För något år sedan kom det ett helt gäng som var lyriska för att de hittat fatsvamp här. Fatsvampen är liten som en halv lillfingernagel och lever i föregående års hästskit och tydligen mycket sällsynt. Andra kollar på fjärilar eller insekter på fälten. Det är lite kul att höra om vilkaunika växter och djur som trivs här.

Spännande är det också att se sällsynta arter etablera sig där hästarna trampar på den torra hedliknande betesmarken bakom stallet.
– Där växer hedblomster. När min 90-åriga mamma är på besök brukar hon knata ut på fältet och titta på dem. Det är roligt!

 

Vattenrikets torraste marker

Markerna kring Åhus och Ripa har brukats med vandrande åkerbruk fram till 1950-talet. Det speciella bruket av markerna med omväxlande åker, betesmark och träda har gett livsrum åt en säregen växtlighet och många sällsynta insekter. Där den kalkrika sanden blottats har den blivit hem åt sandnejlika och månhornsbagge. Här trivs fältpiplärkan och vildbina letar pollen från fibblor och backtimjan.

Läs mer

länk I vått och torrt
länk Sandiga odlingsmarker
länk Utemuseum Sånnarna

 

Tillbaka