Lillö populär och historisk besöksplats


En övervuxen kulle var Torsten Anderssons första möte med Lillöborgen. 26 år senare höll han i utgrävningarna. Bit för bit kunde borgens 700-åriga pussel läggas. I dag är Lillö en av Vattenrikets populäraste besöksplatser.

Första gången Torsten Andersson besökte Lillö var han tolv år och cyklade i området med sin kusin.
– Jag var tidigt intresserad av gamla borgar och hade läst om Lillö i turistföreningens årsbok. Av borgruinen syntes bara en jordkulle, men Torstens nyfikenhet var väckt. När han läste nordisk arkeologi och konsthistoria vid Lunds universitet skrev han sin avhandling om Glimmingehus
-En teckning av Lillöborgen som Erik Dahlberg gjort 1658 gav mig en känsla av att de båda borgarna hade många likheter.

Under värnplikten på Armémuseum i Stockholm fick Torsten frågan om han kunde tänka sig att hålla i utgrävningarna av Lillö.
– Jag tackade ja med en gång. Nu fick han äntligen undersöka vad som gömde sig under jordhögen vid Helge å. Med fyra lantarbetare till sin hjälp började Torsten avtäcka borgruinen. Efter hand som jordlagren grävdes bort blottades resterna av en borg som stämde väl överens med Erik Dahlbergs teckning.
– Det var mer som stod kvar än man kunnat tänka sig så vi fick tillstånd att fortsätta utgrävningarna.

Ett åttakantigt trapptorn trädde fram, liksom resterna av två diagonalt placerade rundtorn. Av historiska uppgifter drog Torsten slutsatsen att Ivar Axelsson Thott flyttade till Lillö sedan Härlövs släktgård bränts ner 1452.
– Läget var bra. Där Lillö delade ån blev det en naturlig vallgrav som extra skydd utanför den grävda vallgraven. Genom århundradena har Lillöborgen stått under ömsom svenskt ömsom danskt styre. Länge var den i familjen Trolles ägo. Adelsfamiljen Huitfeldt putsade Lillö för att det skulle se ut som kvadersten, vilket ansågs fint.
Utgrävningarna i våtmarken var ett slitsamt arbete.

– Tidvis var klimatet obehagligt med översvämningar, men nu var vi som mest 40 man som arbetade tillsammans, säger Torsten. Inne i borgen var fynden mestadels av byggnadsteknisk karaktär. Här syntes det hur arkitekturen förändrats och här fanns skärvor av stuckatur och kakelugnar. I vallgravarna hittade man ledtrådar till hur livet varit på Lillö genom tiderna. Här fanns keramik och glas från både Italien och Vånga, som hyste ett av Skånes första glasbruk.

– Under 1500- och 1600-talen var det populärt att skåla och sedan slänga glaset ut genom fönstren. Vi hittade både fönsterglas och vinglas i vallgraven.

Bland fynden fanns även tenntallrikar med ägarens initialer och vapen, en flöjt och några sotiga mynt, som Torsten satte i samband med det bondeuppror som ödelade Lillö år 1525.

– Det mest spännande fyndet var en hakebössa från tidigt 1500-tal. Den ansågs så unik att den hamnade på Historiska museet i Stockholm, men en avbildning finns nu i Lillöborgen.

Under 1600-talets första hälft moderniserades borgen till ett förnämligt herresäte med stuckatur, kakelugnar och djupa sittnischer. Fram till 1658–59 då det efter mycket möda och kanonkulor raserades för att undvika danskuppror. Senare tiders undersökningar har visat att borgruinen har en historia som går ännu längre tillbaka. Det har visat sig att den rymmer rester från 1300-talets början. Utgrävningarna har gett spännande ny kunskap om svunna tider och i dag används borgruinen för teater, café och som turistmål. För Torsten Andersson avgjorde utgrävningarna hans livsbana.

– Lillö blev mitt öde. Jag fick hand om museet och där stannade jag i resten av mitt yrkesliv.
Än i dag fascinerar Lillö Torsten Andersson, som hunnit fylla 95 år.
– Jag är en stark anhängare av att bygga upp Lillö som det sett ut i sin glans dagar!

Lillö – borgen i Vattenriket

1300-talet Fästningen Lillö uppförs Slutet 1300-talet Riddare Jacop Thott ärver Lillö och skriver sig till fästningen. Byggnaden brinner och byggs upp igen.
1468 Kristian I låter riva delar av borgen, men den byggs åter upp.
1525 Lillö ödeläggs i en brand.
1500-talet Lillö återuppbyggs som en avancerad försvarsborg med torn och skyttegluggar. Borgen fortsätter att utvecklas till ett fint renässansslott.
1612 Gustav II Adolfs trupper försöker inta Lillö, men misslyckas. Märken från gevärselden syns ännu i ruinens puts.
1658 Skåne blir svenskt. Karl X ger order om att riva Lillö för att försäkra sig om att danskarna inte ska kunna förskansa sig där och hota Kristianstad.
1749 Carl von Linné besöker ruinen som knappt syns ovan marken.
1938–1944 Resterna av Lillö och vallgraven grävs fram. Skyddstak monteras över ruinen.
1990-talet I Vattenrikets regi görs fler arkeologiska undersökningar. Dessutom utrustas ruinen med golv, el och belysning. Utställningar växer fram både utvändigt och invändigt.
2005 Utställningen ”Livet på Lillö” invigs.
2000-talet Lillö är ett populärt besöksmål i Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.

Läs mer

länk Lillö - besöksplats i Vattenriket
länk Linnérundan med ljudfiler

 

Tillbaka