Musslor arkiverar förändringar i miljön


Allt människan gör med vattendrag påverkar musslorna som lever där. Genom att studera musslors årsringar kan Elena Dunca se hur miljön förändrats genom flera århundraden.

Flodpärlsmussla. Foto: Patrik OlofssonElena Duncan studerar musslor i Vramsån. Foto: Privat

Musslornas skal växer i årsringar. Under ett år byggs skalet på med ett brett ljust sommarvarv. På vintern avstannar tillväxten och det kan man se på skalet som ett smalt mörkt vintervarv. Hur mycket musslorna växer beror på vattnets surhetsgrad.
– Lågt pH-värde ger dålig tillväxt, men där man kalkat för att motverka försurning visar skalen tre till fem gånger bättre tillväxt, säger Elena Dunca.

Även övergödning och dammbyggen påverkar musslornas tillväxt. Det visar Elenas studier.
– Vi blev häpna över hur bra musslor kan visa effekterna av människans ingrepp. Allt människan gör med vattendragen påverkar musslorna för när musslan växer lagrar den in grundämnen från vattnet i skalet.
Elena Dunca är paleontolog och intresserad av biologiska aspekter. Hennes musselforskning tog henne till Vramsån i Vattenriket. Studierna av skal i genomskärning visar hur vattnets kvalitet förändrats över musslornas långa liv. Genom att mäta koncentrationen järn, kobalt och zink i musselskal kan forskarna få fram pH-värdets historia i de vattendrag som musslorna levt.

– Vi skär ut en profil av skalet och mäter årstillväxten. Det går också bra att studera musselskal från döda musslor. Det gör att forskarna kan få en bild av hur miljön förändrats över längre tid. På riksmuseet i Stockholm finns skal från flodpärlmusslor som levde på 1800-talet. Nu har forskarna en skalserie över mer än två hundra år. Analysen av musselskalen har gett spännande resultat. Det går att se hur olika ämnen ökat i takt med industrialisering. Men också längre tillbaka i tiden. Forskarna har sett att zink- och kobolthalterna var låga på 1700-talet för att plötsligt bli mycket höga i början av 1800-talet för att sedan sjunka igen.

– Det visar att Vramsån haft en period av försurning under 1800-talets först hälft. Vattnet blev surt av torvbrytning. När människorna märkte att det inte var bra slängde de ut kalklera i ån och zink och kobolt minskade i musselskalen under andra hälft av 1800-talet. Det var häftigt när vi förstod resultaten med hjälp av dokument från Jordbruksarkivet.

Musslorna är så kallade indikatordjur. Det betyder att det som är bra för musslorna är bra för andra djur. Därför säger musslor något om hur andra växter och djur mår.
– Musselskal arkiverar förändringar i miljön. De ger oss ett historiskt perspektiv på miljöförändringar och lär oss förstå hur människan påverkat miljön, säger Elena Dunca.

Musslor i Vramsån
I Vramsån finns många musselarter. En sträcka av ån anses vara den musselrikaste i hela landet. Här finns sju olika arter av stora musslor. Flera är sällsynta och kräver ett rent, friskt rinnande vatten för att leva. Tyvärr har musslorna svårt att reproducera sig här som på många andra ställen i södra Sverige. Musslorna lever på bottnen, mer eller mindre nergrävda. I ovanänden av skalen ser man sifonen, som musslan använder för att filtrera vattnet på partiklar som den äter. På så sätt hjälper musslorna till att rena vattnet.

Musslornas livscykel är fascinerande. De svenska stormusslorna är beroende av fisk för sin förökning. Hanmusslor släpper ut sina könsceller i vattnet, några av dem tas upp av honmusslor som får sina ägg befruktade. Äggen utvecklas till små larver som i bästa fall fastnar på en lämplig fisk.

När larven har utvecklats till en färdig liten mussla släpper den från fisken och sjunker till botten där den, om förhållandena är de rätta, kan utvecklas till en vuxen mussla. Den äldsta funna flodpärlmusslan i Sverige blev över 280 år.

Läs mer

pil Vramsån
pil Vramsån - besöksplats i Vattenriket
Vramsåns mynning- naturreservatets beslut och skötselplan
pil Småkryp i vattnet

 

Tillbaka