Strandängarna är bondens levebröd


Ulf Börjesson. Foto Åsa PearceUlf Börjesson har sprungit på strandängarna vid Pulken sedan barnsben. För 30 år sedan tog han över familjegården. I dag håller korna ängarna öppna. På våren sprider Ulf ut mat till tranorna och hemma på gården i Härnestad vänjs storkar vid ett liv i frihet.

Fram till 1960-talet var området vid Pulken betesmark. Härnestads bönder ägde varsitt långsmalt skifte. När mjölkdjuren inte längre lönade sig slogs gårdarna ihop till större skiften och de betande djuren försvann. Strandängarna började buskas igen.

– Hans Cronert och andra på kommunen såg vartåt det barkade och började restaurera strandängarna. Sedan kunde vi släppa ut djuren att beta igen, säger Ulf Börjesson.

Med EU:s miljöstöd blev det ekonomi i att hålla köttdjur. Trettio år senare är landskapet öppet igen. Ulf Börjessons djur betar rofyllt på ängen bortom fågeltornet.

– Jag trivs med mina djur och de ger jobb på vintern också så jag kan ha en anställd.

Ett säreget ljud avslöjar att en grupp ungtranor är på väg att flyga in mot våtmarken. Sedan ett par år tillbaka matar Ulf Börjesson tranorna med säd på ett fält intill Pulken varje vår. I fjol gick det bra och i år ännu bättre. Tranorna börjar lära sig var maten finns.tranor. Foto Patrik Olofsson/N

– Tranorna fanns här redan när jag var liten, men det är först under de senaste tio åren som de blivit ett bekymmer för oss bönder. bättre. Tranorna börjar lära sig var maten finns. Det är pampigt att se dem och trevligt när det är smockfullt med folk som tittar. Det här är ett perfekt ställe att mata dem. Hemma på gården sköter Ulf Börjesson ännu en långbent fågelart, storken.

– Arbetet är helt ideellt, men det ger ett värde till min gård som inte kan mätas i pengar. Folk stannar till när de ser en stork och det är ju trevligt. Jordbruket är en industri i ständig förändring. Ulf Börjesson har sett gårdar försvinna och de som blir kvar växa fem till sex gånger på trettio år.

Strandängsbete. Foto Sven-Erik Magnusson– Man måste hela tiden utvecklas. Det gäller att gräva där man står och rätta sig efter vad man har runt sig. I arbetet på gården har Ulf blivit allt mer involverad i att utveckla och bevara strandängarna och deras ekosystem. Lantbruk och naturvård har blivit två sidor av samma mynt. Tranorna gjorde stora skador på vårbrukets korn, ärtor och havre.

– Vi bönder blev argare och argare och tranorna allt mer desperata efter mat. Lösningen blev att mata tranorna. Under tre veckor på våren plöjer Ulf en bit åker och sprider ut spannmål på fältet ett par gånger om dagen.

 

Strandängarna
Helge å med dess kringliggande våtmarker är ett inslag i landskapet som idag saknar motsvarighet i Sverige. Det är ett vattenpräglat kulturlandskap där många av det gamla bondelandskapets växter och djur fortfarande finns kvar.
Mycket av naturvärdena är beroende av hävd, i form av slåtter och bete, och av de årliga översvämningarna. Här finns Sveriges största arealer hävdade inlandsstrandängar, 1620 hektar, varav flera är värdefulla kalkkärr. De stora arealerna slåtterhävdade strandängar, 520 hektar, skapar förutsättningar för slåtterberoende arter att leva kvar i landskapet.


Läs mer om strandängarna i Vattenriket

Våtmarksområdet längs Helge å
Håslövs ängar
Fredriksdalsviken
pil Hercules
pil Isternäset
pil Rinkaby och Horna ängar
pil Hovby ängar
pil Pulken-Yngsjö


Tillbaka