Strandängarna är bondens levebröd
Ulf Börjesson har sprungit på
strandängarna vid Pulken sedan
barnsben. För 30 år sedan tog han
över familjegården. I dag håller
korna ängarna öppna. På våren
sprider Ulf ut mat till tranorna och
hemma på gården i Härnestad
vänjs storkar vid ett liv i frihet.
Fram till 1960-talet var området vid Pulken betesmark. Härnestads bönder ägde varsitt långsmalt skifte. När mjölkdjuren inte längre lönade sig slogs gårdarna ihop till större skiften och de betande djuren försvann. Strandängarna började buskas igen.
– Hans Cronert och andra på kommunen såg vartåt det barkade och började restaurera strandängarna. Sedan kunde vi släppa ut djuren att beta igen, säger Ulf Börjesson.
Med EU:s miljöstöd blev det ekonomi i att hålla köttdjur. Trettio år senare är landskapet öppet igen. Ulf Börjessons djur betar rofyllt på ängen bortom fågeltornet.
– Jag trivs med mina djur och de ger jobb på vintern också så jag kan ha en anställd.
Ett säreget ljud avslöjar att en
grupp ungtranor är på väg att flyga
in mot våtmarken. Sedan ett par
år tillbaka matar Ulf Börjesson
tranorna med säd på ett fält intill
Pulken varje vår. I fjol gick det bra och i år
ännu bättre. Tranorna börjar
lära sig var maten finns.
– Tranorna fanns här redan när jag var liten, men det är först under de senaste tio åren som de blivit ett bekymmer för oss bönder. bättre. Tranorna börjar lära sig var maten finns. Det är pampigt att se dem och trevligt när det är smockfullt med folk som tittar. Det här är ett perfekt ställe att mata dem. Hemma på gården sköter Ulf Börjesson ännu en långbent fågelart, storken.
– Arbetet är helt ideellt, men det ger ett värde till min gård som inte kan mätas i pengar. Folk stannar till när de ser en stork och det är ju trevligt. Jordbruket är en industri i ständig förändring. Ulf Börjesson har sett gårdar försvinna och de som blir kvar växa fem till sex gånger på trettio år.
– Man måste hela tiden utvecklas.
Det gäller att gräva där man står och
rätta sig efter vad man har runt sig.
I arbetet på gården har Ulf blivit
allt mer involverad i att utveckla och
bevara strandängarna och deras ekosystem.
Lantbruk och naturvård har
blivit två sidor av samma mynt.
Tranorna gjorde stora skador på
vårbrukets korn, ärtor och havre.
– Vi bönder blev argare och argare och tranorna allt mer desperata efter mat. Lösningen blev att mata tranorna. Under tre veckor på våren plöjer Ulf en bit åker och sprider ut spannmål på fältet ett par gånger om dagen.
Strandängarna
Helge å med dess kringliggande våtmarker är ett inslag i landskapet som idag
saknar motsvarighet i Sverige.
Det är ett vattenpräglat kulturlandskap
där många av det gamla bondelandskapets
växter och djur fortfarande finns
kvar.
Mycket av naturvärdena är beroende av
hävd, i form av slåtter och bete, och av
de årliga översvämningarna.
Här finns Sveriges största arealer hävdade
inlandsstrandängar, 1620 hektar,
varav flera är värdefulla kalkkärr.
De stora arealerna slåtterhävdade
strandängar, 520 hektar, skapar förutsättningar
för slåtterberoende arter att
leva kvar i landskapet.
Läs mer om strandängarna i Vattenriket
Våtmarksområdet längs Helge å
Håslövs ängar
Fredriksdalsviken
Hercules
Isternäset
Rinkaby och Horna ängar
Hovby ängar
Pulken-Yngsjö
