Röster från några av naturums utställningsbyggare


Malen på väg till naturum. Foto Åsa Pearce

Stina Persson, Gärds köpinge; arbetar med grövre sömnad till husvagnar, båtar och äldre bilar:

– Till naturum har jag gjort en mal i konstläder som är 3,6 meter lång. Exakt så lång som den längsta mal som har fångats i Sverige.

Hur gjorde du?
– Jag konstruerade malen utifrån bilder och en uppstoppad gammal mal i naturlig storlek. Först gjorde jag en rototyp i plast. Sedan sydde jag den riktiga i konstläder och fyllde med lump, ett formbart material med mycket stadga och tyngd.

Vad är speciellt med den här beställningen?
– Jag har gjort gosedjur tidigare i päls. Konstläder är ett kul och kramigt material att jobba i. Ögonen ger ännu mer liv åt malen. Den har blivit som en del av mig. Det känns lite sorgligt att lämna över den...

Vad ska besökaren känna?
– Jag vill att malen ska vara så lik en riktig mal som möjligt, men ändå en karikatyr. Den som ser malen för första gången hajar säkert till för att den är så stor.


Björn Ahlström. Foto Åsa PearceBjörn Ahlström, Brantevik; dekorationsmålare, attributmakare och formgivare:

– Mitt arbete är svårdefinierat; det ena glider in i det andra.

Vad har du gjort till naturum Vattenriket?
– Oj, nu ska vi se… Interiören till farkosten, forsakarsrännan, dioramat och inredningen till akvariet och så de flygande gässen.

– Farkosten är det mest spektakulära föremålet. Jag har samlat amperemetrar, voltmetrar och en gammal brandspruta på annonser och loppisar. De har jag satt ihop till en spännande farkostmiljö. Jätteroligt, rena lekstugan.

Vad är speciellt för just det här uppdraget?
– Det är lite av en pojkdröm att få vara en ”Uppfinnarjocke” i verkligheten och hitta på en farkost som kan flyga, köra på vatten och under vatten.


Vad vill du förmedla till besökarna?
– Inspiration och nyfikenhet på Vattenriket. Farkosten är inte bara en berg-och-dalbana i största allmänhet, utan det finns ett allvar i budskapet också. Åkturen visar upp naturvärdena i Vattenriket.


Oscar Nilsson. Foto Sven-Erik MagnussonOscar Nilsson, Stockholm; modellmakare och konstnär:

– Jag har specialiserat mig på ansikten och har lärt mig rekonstruktionsteknik för att kunna återskapa ett ansikte från ett kranium.

Vad har du gjort till naturum Vattenriket?
– Tre montrar med fyra figurer, som ska spegla synen på Vattenriket genom tiderna. Från Carl von Linné som utforskade området på 1750-talet till 1960-talets politiker som anlade en soptipp i våtmarkerna. Till den sista montern med kommunalråden Heléne Fritzon och Bengt Gustafson, som vill skydda och spara området.

Hur gjorde du?
– Jag har utgått ifrån bilder och fotografier. Sedan har jag skulpterat ansiktena i polymerlera. Som hår har jag använt fårhår. Människohår hade blivit för grovt till figurerna som bara är 40 centimeter höga. Kropparna har jag byggt i lera. Sedan har jag skapat kläder och attribut efter bilder och fotografier. Det är viktigt att få till rätt tidskänsla.

Vad har varit knepigast?
– Att göra detaljer som glasögon i rätt skala och rätt modell. Den lättaste personen var 1960-talspolitikern, som är en helt påhittad person. Linné var lite svårare eftersom han avbildas med peruk och jag tror inte han gick omkring i peruk på sina resor. Vad gäller de nutida politikerna finns gott om bilder. Jag hoppas att både Bengt och Heléne känner igen sina klädstilar.

Tillbaka