Uttern i Vattenriket


Under de senaste åren har uttrar synts till på flera håll i Vattenriket. Vintern 2015/2016 höll en utterhona till i det fiskrika vattnet runt naturum tillsammans med sina två ungar. I februari gjorde en hane familjen sällskap ett par veckor innan de slutade dyka upp i början av mars.

Utter vid naturum. Foto Lennart Johanzon.
En av uttrarna som var flitiga besökare vid naturum vintern 2015/2016. Foto: Lennart Johanzon.

Uttrar vid naturum Vattenriket

Sedan 2006 har det varit känt att uttern åter hittat tillbaka till Helge å. Men länge fick vi nöja oss med att se spår i snön. Några lyckligt lottade fick syn på utter, till exempel vid Torsebro vintern 2011 och på isen utanför naturum ett par år senare. Men så blev det rena utteryran vintern 2015/2016. En hona med två ungar uppehöll sig dagligen kring naturum från november till senvinter. I februari fick de till och med sällskap av hanen. I naturumsjön finns gott om småfisk och uttrarna simmade runt, åt och verkade ganska oberörda av alla människor som tittad på dem.

Många undrar hur vi lockar hit dem och om vi matar dem. Svaret är nej, vi matar dem inte. Här finns gott om mat och uttrarna hittar hit helt av sig själva. Det är ett gott betyg åt Helgeåns vattenkvalitet. Och att kunna se uttrar mitt i stan är just det som är så unikt med Kristianstad och Vattenriket! En fantastisk ekosystemtjänst. Nu hoppas vi på en fin uttervinter 2016/2017.


Uttrar vid naturum. Vem tittar på vem? Film av Kristianstads kommun, Mattias Roos.

Familjen utter på isen utanför naturum vintern 2016. Foto Christer Nilsson.
Hela utterfamiljen vintern 2015/2016. Foto: Christer Nilsson.

Varför försvann uttrarna?

Fram till 1950-talet fanns det utter i sjöar, vattendrag och utmed kusterna i hela Sverige utom på Gotland. Därefter blev arten mer och mer sällsynt, både i Sverige och resten av Europa. Förändringar i landskapet med utdikningar och torrläggningar av våtmarker och vattendrag gjorde att uttern fick färre bra ställen att bo på. Samtidigt förorenades vattnet av miljögifter.
Tack vare minskningen av gifterna i naturen har uttrarna blivit fler och lyckats sprida sig. I Skåne blev två uttrar påkörda 2005. Det blev det första säkra tecknet på att uttern var tillbaka. Året därpå genomförde Länsstyrelsen i Skåne en inventering i länet för att få en uppfattning om hur många uttrar här fanns. Då hittades spår efter utter på flera ställen utmed Helgeån i Vattenriket.

Biosfärprojekt - bra för både utter och människa

I Biosfärområde Kristianstads Vattenrike arbetar vi med olika projekt för att skapa ett bra liv och framtid för oss alla i naturen. Några av projekten handlar om att göra vattnet i Helgeån och Östersjön renare. Tillsammans med markägare gräver vi nya våtmarker på flera ställen. De blir hem åt insekter, fåglar och andra djur och växter. Samtidigt renas vattnet från näringsämnen när de fångas upp i våtmarkerna och blir till gödning för växterna där. I andra projekt hjälper vi fiskar, musslor och paddor att få det bättre och bli fler. Renare vatten, fler våtmarker och fler djur i Vattenriket är bra både för uttrar och för oss människor!

Utterfakta

Såg du en utter, eller var det en mink?

Många har spanat efter utter i flera år utan att lyckats se dem. Det krävs lite tur! Det är större chans att se fotspår eller spillning än djuret självt om du ger dig ut för att leta. Störst chans att se uttrar är i gryning och skymning när de är ute och simmar och letar efter en fiskrik frukost eller kvällsmat.

Ser du ett brunt huvud i vattnet är det inte säkert att det är en utter – det kan vara en mink. Du skiljer dem åt på storleken. En utter är mycket större än en mink. Uttern har ett brett huvud och en kraftig svans som är bredast vid svansroten. En vuxen utter är runt en meter lång inklusive svansen och väger mellan 5 och 10 kilo. Stor som en tax ungefär. Honorna är mindre än hanarna. Minken däremot är bara runt 50 cm och väger 0,5 till 1,5 kilo. Minkens ansikte är näpet och svansen är smalare än utterns. Både utter och mink har tjock, brunaktig päls men uttern är oftast ljusare grå på halsen och magen. Minken är däremot helt brun, förutom en liten ljusare fläck under hakan ibland. Inventeringshjälp Utter (pdf Länsstyrelsen Skåne)

Skilj utter från minkUtterspår
Bilderna är från Naturhistoriska riksmuseets plansch om utter. www.nrm.se

Som fisken i vattnet – men ändå inte

Uttrar är väl anpassade till ett liv i vatten. De är däggdjur och andas med lungor så de behöver komma upp till ytan och andas, men de kan vara under vattnet i flera minuter. Näsan och öronen stänger de till så att det inte kommer in vatten. Mellan tårna har de simhud som gör det lätt att simma snabbt och smidigt. Och uttrar har tjock, tjock päls - på 1x1 millimeter sitter 1000 hårstrån. Närmast kroppen sitter fin ull som håller värmen bra. Utanför sitter glatta strån, så kallade stickelhår, som gör att vattnet snabbt rinner av pälsen och minskar motståndet i vattnet när de simmar.

Favoriträtt nummer ett – fisk!

Uttern äter fisk. Foto Linda Niklasson
Foto: Linda Niklasson
Utterns favoritmat är utan tvekan fisk. I vattnet runt naturum trivs massor av små benlöjor och andra fiskar som uttrarna fångar och äter med stor aptit! En vuxen utter äter ungefär 1-1,5 kilo fisk per dygn. Grodor, salamandrar, kräftor, stora insekter, fåglar och små däggdjur kan också hamna i magen på en utter om de inte ser upp.

Familjen Utter

Utterhonor och utterhanar lever ensamma i egna revir och träffas mest när de vill para sig. De kan få ungar från att de är två år gamla. Parning kan egentligen ske när som helst under året, men ofta blir det under senvintern så att ungarna föds under våren eller försommaren. Efter parning är honan gravid, eller dräktig som det kallas, i cirka två månader innan hon föder sina ungar i ett gryt uppe på land. Oftast blir det en eller två ungar som hon själv tar hand ungefär ett år. Hon lär dem att simma och jaga fisk, undvika faror och annat som är bra att veta som utter. När nästa parningssäsong kommer får ungarna ge sig av för att hitta egna revir.
Om du har turen att se en liten utterfamilj kan du också ha chans att höra dem prata med varandra. Det gör de med visslingar, snörvlingar och morranden!

Uttrar i naturumsjön. Foto Lennart Johanzon
Foto: Lennart Johanzon.

Hur gammal blir uttern?

I djurparker har uttrar kunnat bli 10-15 år men i det vilda överlever många uttrar inte mer än ett par, tre år. En utter som är 5-6 år får räknas som gammal i naturen. Uttrar ingår i Statens vilt. Det innebär att om du hittar en död utter så ska du rapportera eller lämna in den till polisen. Uttrarna undersöks sen av Naturhistoriska riksmuseet. Läs mer om statens vilt och utterforskningen på Naturhistoriska riksmuseets hemsida.

Hem ljuva hem – var är det?

”Hemma” för en utter är många platser i ett stort område. Uttrar har egna, stora revir utmed kust-, å- och sjöstränder. En hona kan dela revir med en hane men inte med andra honor. Hanar delar heller inte revir med andra hanar. Uttrarna trivs i områden med mycket fisk och andra djur som den kan äta. På vintern behöver det finnas vatten i området som inte täcks med is så att de kan komma upp och ner i vattnet och jaga. Det är också viktigt att det finns lugna och sköna platser i reviret där uttern kan sova i lugn och ro och honan kan föda och ta hand om sina ungar. Utterhonans revir brukar vara utmed nästan 3 mil strand. Hanens revir är större, runt 4,5 mil utmed stranden, i och med att hans kan överlappa en eller flera honors revir.

Foto: Kristian Gärdsborn
Foto: Kristian Gärdsborn.

Bajs på sten - uttrarnas facebook

Nästa gång du går på en bro i Vattenriket så kika in under den. Kanske finns där en strand eller en avsats under som en utter kan gå på. Finns där en sten så toppas den förmodligen av en liten hög med spillning om det finns utter i närheten. Stenar under broar är helt oemotståndliga för en utter, de bara måste bajsas på - helst om någon annan utter har bajsat där innan. Uttrar markerar sina revir med dofter. Vid analöppningen sitter doftkörtlar som avger sekret till avföringen. Med hjälp av sin doft kan uttern berätta för andra uttrar att den har varit där, om den är en hona eller hane, hur gammal den är, om den vill para sig och annat som kan vara bra för andra att veta. Lite som uttrarnas facebook alltså! Under en bro är spillningen skyddad från både regn, sjö- och åvatten. Där kan bli en stor hög från olika uttrar.
I naturumsjön har vi satt upp en flotte där uttrarna kan klättra upp och vila. På flotten ligger en tegelsten. Det tog inte lång tid efter att flotten och stenen kom upp innan uttrarna var där och markerade.

Lukta på bajs? Nää!?

Jo, faktiskt! Om du hittar en avlång liten spillningskorv med fiskben och fjäll i på en brygga eller en sten vid vatten där du tror att det bor utter så kan du prova att lukta på den. Det är ett bra sätt att ta reda på om det är utter eller mink som varit där. Minkens spillning luktar fränt och obehagligt. Utterns däremot luktar mer som gräs eller hö, trots att de ätit fisk. En del tycker till och med att det luktar som viol. Det är doften från analkörtlarna som maskerar fiskrenslukten och avslöjar att uttern varit där och markerat sitt revir.

Källor där vi har hämtat fakta och där du kan läsa mer:


Artdatabankens faktablad om uttern
Naturhistoriska riksmuseet
Uttern i Sverige 2006 (pdf), WWF, Mia Bisther och Anna Roos
Inventering av utter i Skåne 2006 (pdf), Länsstyrelsen i Skåne
Inventeringshjälp Utter (pdf Länsstyrelsen Skåne)

Tillbaka