Gök
© Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike
Gökens ko-ko är ett så speciellt och välbekant läte att det inte kan undgå någon att höra det under vår och försommar.
Göken är lätt att höra, men svår att få syn på.
Den är skygg och ganska stor, påminner om en falk i flykten. Håller mest till i skogen och i hagarna där den jagar insekter, främst håriga fjärilslarver och andra småkryp.
Men vill du få syn på den, så kan du pröva härma den. Då blir den irriterad och hetsar upp sig ännu mera och tror att du är en annan hane som försöker överta hans område.
Göken är känd för att lägga sina ägg i andra fåglars bon. Gärna i ett som tillhör den fågelart där gökhonan själv blev uppfostrad, t ex hos en rödstjärt, rödhake, trädpiplärka eller en sädesärla.
Hon lägger många ägg men bara ett i varje bo. Det tar bara ca sju sekunder för henne att putta ut ett av de ägg som redan ligger där och sedan värpa sitt eget.
Ägget kläcks snabbt (ca 12 dagar) och gökungen växer fort. Den knuffar ut de andra äggen och de stackars ungar som redan är kläckta. Gökungen har ett lysande gult gap och med den signalerar den till styvföräldrarna att de ska mata den extra mycket.
Mellan juli och september flyttar göken till Afrika, föräldrarna först och ungarna en månad senare, men i maj nästa år är den tillbaka igen.
Man undrar, hur hittar ungarna själva till Afrika?
