Skräddare
© Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike
Skräddaren springer fram på vattenytan för att hitta djur som fallit i och ligger och sprattlar på vattenytan. Skräddaren är nämligen ett rovdjur och precis som sina släktingar ryggsimmaren och buksimmaren, har den en surgsnabel att sticka andra med. Sugsnabeln syns lätt om ni tittar på magsidan av en skräddare. Skräddaren är också släkt med landlevande bärfisar, och liksom dessa kan skräddaren ibland lukta illa!
Skräddare ser ut att bara ha 4 ben, men har som andra insekter 6 ben. De två främsta är små och tjänar som fångstben. De bakre benen fungerar som roder, så det är bara mittbenen den använder att springa på vattenytan med.
En skräddare kan inte simma! Så det är tur att den kan gå på vattnet. Men hur kan den det? Jo, det beror på vattnets ytspänning, det vill säga att vattenytan är som en seg hinna. (Prova med att få ett gem att flyta!) Skräddaren vilar både med foten och nedre delen av benet mot vattenytan, därför blir den yta som skräddaren har mot vattnet stor. På så vis kan den utnyttja vattnets bärförmåga bättre.
Skräddarna kan också hoppa högt, så de är svåra att studera i burkar med låg kant!
