Fiskar i Vramsån
Under Vramsåns yta myllrar det av liv. Här samsas fiskar som öring, elritsa och grönling med småkryp av många olika arter och utseenden. Här finns ett tjugotal fiskarter, bl.a stationär och vandrande öring. En av de vanligaste fiskarna i ån är elritsan. Bland de lite mer sällsynta fiskarterna hittar vi grönling, sandkrypare och bäcknejonöga.
Växter
Elritsa
Elritsan är en liten fisk, som lever i de mindre vattendragen. Oftast blir den inte mer än 5-6 cm. De simmar alltid i stim för att bättre kunna hålla uppsikt mot fiender. Elritsor lever av sötvattensmärlor, fiskrom och fiskyngel, men kan också snappa mygg i ytan. De leker under sommaren och då får hanen sina mycket vackra färger med svart rygg och röd mage.
Elritsan fångas enbart som agnfisk. Förr fågnade man dem i flaskor med hål i botten. I flaskorna hade man lagt brödsmulor eller havregryn. På så sätt fick men betesfisk till abborrmetet. Elritsan har många smeknamn och kallas för olika namn beroende på var i Sverige man bor. Här i trakten kallas elritsan ofta för kvidd eller "honnagädda".
Grönling
Grönlingen är en av Vattenrikets stoltheter! Den lilla grönlingen, som är ovanlig i resten av Sverige finns i täta bestånd här i Vramsån. Namnet grönling kommer inte av färgen grön, fisken är ju knappast grön, utan från det tyska ordet "grundling" som betyder bottenfisk. Grönlingen har sex skäggtömmar vid munnen som den använder för att hitta föda. Förutom att den andas med gälar som andra fiskar kan grönlingen också ta upp luft med tarmen genom att svälja luft vid ytan.
Förr odlades grönlingen och planterades ut för att användas som matfisk. Några större matbitar blev det väl inte, eftersom fisken inte blir större än 15 cm. Nu är fisken sällsynt och man bör naturligtvis släppa tillbaks de grönlingar man får upp.
Öring
I Vramsån finns det både vandrande och stationär öring. Bäcköringarna vill ha rent vatten och bra grusiga bottnar för sin lek. Öringen behövs för att det ska kunna finnas flodpärlmussor i Vramsån, eftersom musslornas små larver måste fästa på gälen av en öring för att kunna växa till. Utan öringar, inga musslor! Mellan 1 oktober och 1 mars är öringarna fridlysta.
