Musslor i Vramsån
VäxterI Vramsån finns många musselarter. En sträcka av ån anses vara den musselrikaste i hela landet. Här finns sju olika arter av stora musslor. Flera av musslorna är sällsynta och kräver ett rent, friskt rinnande vatten för att leva. Vramsåns musslor visar att ån är mycket värdefull. Men musslorna är inte bara sällsynta, de är också mycket spännande djur med speciella anpassningar. För att kunna föröka sig är de t.ex beroende av öringar i vattnet.
Musslorna i Vramsån lever till hälften nedgrävda i botten, fastkilade i gruset med sin fot. I ovanänden av skalen ser man sifonerna, som musslan använder för att dra in och spruta ut åns vatten med. Ur vattnet filtrerar musslorna små plankton som de äter. Musslorna kan faktiskt flytta sig med sin fot om de inte trivs. Om de skuggande träden t.ex försvinner runt ån kan man se långa spår efter musslorna där de sökt sig till en bättre plats med skugga. Musslor som lever i sötvatten kan indelas i två grupper- stora musslor och små musslor, som ärtmusslor och klotmusslor. I Vramsån har man funnit samtliga sju arter av stora musslor. För det otränade ögat är de sju olika musslorna ganska lika varandra och det är lätt att ta fel.
För att inventera musslorna får man gå med vattenkikare.
Musslornas livscykel är faschinerande! Låt oss ta flodpärlmusslan som exempel. När en mussla blivit 15 år är den könsmogen. Då släpper hanmusslorna ut sina könsceller i ån. Honorna suger upp dem med andningsvattnet och befruktar några av sina 4 miljoner ägg. Efter fem veckor har äggen utvecklats till mussellarver som honan slätter ut i vattnet. Dessa mussellarver måste snabbt hitta en örings gäle, för det kommer att bli mussellarvens hem under de närmaste 10 månaderna.
Efter 10 månader har larven utveckats till en liten mussla. Musslan släpper taget om gälen och sjunker till botten. Om den hamnar på rätt slags botten kommer den så småningom själv att kunna föröka sig efter 15-20 år...
Musslor har liksom träd årsringar. Varje dag, varje timme avsätts lite nytt musselskal och efter ett år har ett brett ljust sommarvarv och ett smalt mörkt vintervarv bildats. När musslan växer lagrar den in grundämnen från vattnet i skalet. Om det t.ex finns mycket fosfor i vattnet lagrar musslan in mycket fosfor i skalet.
Detta tillsammans med det faktum att några musselarter blir väldigt gamla- över 100 år- gör att man kan använda musslorna som miljöarkiv. Man kan säga att musslorna fungerar som bandspelare som spelat in ett 100 årigt band med miljöinformation, som forskare nu lärt sig spela upp.
Forskare på Naturhistoriska Riksmuseet skär tunna snitt av skalen, märker ut de olika åren och mäter tillväxten. Genom mycket komplicerade metoder kan man sedan analysera upp till 35 olika ämnen i skalet, år för år, månad för månad, dag för dag. Resultaten har blivit mycket spännande, inte minst genom Vramsåns unika serie av skal. Redan på 1800-talets mitt samlade A W Malm skal från flodpärlmusslor i Vramsån. Skalen har sedan dess förvarats på Riksmuseet i Stockholm. Dessa musslor började sitt liv runt 1775, på Gustav III:s dagar. Ytterligare skal fanns i gamla gömmor och tillslut hade forskarna fått en skalserie från 1775 och till vår tid. Olika ämnen analyserades, t.ex fosfor, kväve och metaller. Resultaten är spännande. För många ämnen kan man se en ökning från 1700-talets slut och till våra dagar, beroende på den ökande industrialiseringen, men kvävehalterna skiljer sig. Från att ha varit låga på 1700-talet blir de plötsligt mycket höga i början av 1800-talet för att sedan sjunka igen. Markhistoriker och musselforskare spekulerar i om det kan vara den begynnande uppodlingen och utdikningen i och med skiftesreformen som gjort att kväve i stora mängder plötsligt läckte ut till Vramsån.
